Hejsan allihopa! Mitt uppe i en kris just nu, vet inte om jag ska skratta, grina eller slå hjäl någon. Känns verkligen som att allt bara blev blajjj sen jag kom hem från stan. Min lillebror har GROVA problem i skolan, blivit polisanmäld typ 3ggr på en vecka -han får all kärlek och stöd av våra föräldrar. Mamma gav upp hoppet engligt mig för några år sedan, så jag fick ta eget ansvar. Förra veckan -fredag- så hade jag utvecklingssamtal, pappa hängde på och allt gick verkligen jätte bra! Nu då jag egentligen ska ha resurs matte på onsdag eftermiddag, så for jag på stan. Jag behöver inte, vill inte och tänker inte ha resurs. Hellre att den lektionen räknas bort så att jag kan anmäla mig till något special bajs så att jag kan plugga annat, men nej! Allt för att jävlas. Så min mentor ringer till min pappa och det hära är inte ens ett bakslag -så mycket som jag jobbar på lektionerna nu. Och gissa vad idioten säger?! "Det spelar ingen roll vad man gör! Du får sköta det där själv, det är din skolgång!" Men jaha? Ska han kanske bestämma sig för att vara en riktig pappa till mig på full tid eller bara då det passar honom? Hus som helst så är jag pissigt sur just nu och min 'bästavän' tror att hon har hört av sig lika mycket som jag har till henne -men jag har iaf försökt planera då vi ska ses och försökt höra av mig då jag ska!!!!!!!!!!!!!!! Bara besviken. Min lillebror är tydligen värd allt jobb osv, men då jag inte vill ha en lektion (som inte hela klassen har, bara dom som behöver extra hjälp, vilket jag behövde förut.) så ska alla bara släppa taget?! Idioti.



Känner inte för att blogga så mycket mera idag, löst lite grejer till helgen nu på stan och ska äta lax i min tysthet sen köpa godis och fläska, behöver verkligen det nu.

Puss och kram på er, kanske skriver om jag känner mig bättre ikväll.