Hejsan allihopa! Känner mig inte riktigt på hugget idag. Gömmer mig från allmänheten -även fast det är super väder ute idag. Tog ledigt för dagn. Mår ärligt psykiskt dåligt. Känner att jag är så sur att jag skulle kunna slå ihjäl någon nästan.. Ska väl inte lova något, men sur är jag verkligen.
Sitter just nu och äter sallad -lite nyttigheter innan jag ska äta chokladmuffins. Har just gjort iordning degen som ska få läggas i formar på bara ett litet tag. Pratade nyss med Ragna (idrott's lärare) och hon sa att jag skulle vila upp mig och komma imorgon. Så jag är lugnt hemma -tacka Gudarna för det!

Ja, jag är snygg!

Dubbelmoral (för att det stör mig till döds!)
"Vad ska man tycka om dem som säger att porrfilm väl är ok. "De fyller ett behov". Men om man frågar om de skulle vilja att deras egna döttrar tjänade ihop till hyran genom att delta i dem så är svaret alltid nej."
Är det bara fegisar som vill anpassa sig till mängden personer dom umgås med eller vad är felet? Jag tycker inte att jag själv använder mig av dubbelmoral -iså fall kan jag erkänna att jag hellre är tyst om en sanning (ifall jag känner att det är nödvändigt) och sedan tar konsekvenserna.

Varför är då lögn en så stor besvikelse? Ifall ett löfte skulle vara obrytbart skulle jag tycka att det va allvarligare. Men en människa är en människa. Ibland lovar man saker man inte kan hålla. Men dubbelmoral är då man står FAST vid 2olika historier. Visst, alla är vi olika -men varför sätta upp regler som ändå bryts? Du får inte ljuga! Men varför kan man ljuga då? En vit lögn? En lögn som har gott syfte? Finns det en lögn som är OKEJ?

För om jag ska vara ärlig så håller jag med om att Det man inte vet något om, lider man inte av. Ju äldre man är desto mer öppensinnad blir man ju. Och jag känner verkligen att jag hellre är ovetande än illa vetande. Jag förväntar mig att alla tonårs-grejer ska gå över snart -för dom är jobbigare än något annat. Kärlek hit och dit -varför ens brysig? Ska vi gifta oss nu? Okej för dom som är psykiskt mogna för att ha ett seriöst förhållande, men om man inte tål varandras "svagheter" eller om man blir galen för småsaker så är det inte rätt. Vem vet? Då vi va 2-3 år kanske vi hittade våran soulmate på lekplatsen, och han/hon kommer tillbaka -om det är menat vill säga.  Så då är min fråga: Varför börja med dubbelmoral eller ljuga? Är det verkligen så att man inte kan sluta? En gång lögnare, alltid lögnare? Jag börjar bli less på allmänheten som inte gör något åt saken. Speciellt om man står nära en person. Dom som är nära och kära ska kunna ta en lögn och lita på det. dom ska ta förgivet att man går att lita på. Eller att det va ett val som gjorde allt "bättre". Men självklart så ska man tänka Så man behandlar andra blir man behandlad själv.

Det kasnke låter dumt, eller rentut sagt idiotiskt. Men nu är jag verkligen ärlig om mina tankar. Såhära känner JAG för omvärlden. För att jag är less på kärleken, less på falska kompisar och framförallt less på mitt chokladberoende -vilket gör att jag brinner av för minsta lilla men egentligen är en snäll tjej.

Fuck life.